"Gud hjälpe oss till försoning, för den som har tagit Jonas är också en förtappad själ som gått vilse"
Detta citat sades av prästen på begravningen på sida 131. Detta sägs efter att prästen påstått att han var "rasande på gud" och att Jonas August Löwe varit fråntagen från jorden i en mycket ung ålder.
När jag valde detta citat ansåg jag att prästen tog upp en punkt som är mycket känsloväckande.
Är en person som våldtagit och dödat minst ett barn, förtjänad en andra chans i livet? Jag tror att författarens budskap är att få en att tycka, kanske TOM provocera, Alltså få läsaren att känna och tycka till. Om det den skyldige gjort är förlåtligt eller om personen har förbrukat sina chanser. Samtidigt har den man, som författaren utgett för att vara pedofilen, blivit porträtterad på ett negativt sätt med sina gula tänder och oattraktiva utseende och även halt.
Jag anser att pedofilen har förbrukat sin chans till benådning. Jag anser att denna person inte förtjänar rätten att vara fri eller göra val själv. Han förtjänar inte att få prata eller socialisera sig med andra. I min värld anser jag att den här mannen bör låsas in i en isolationscell för evigt med dålig mat och ingen kontakt med någon. Han har tagit friheten, livet och framtiden från åtminstone ett barn på det värsta möjliga sätt och har troligtvis gjort desamma mot ett andra barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.