"- Om du lämnar mig slår jag dig fördärvad. Hon ville skratta men hon kunde inte. Varför sa han något sådant?" s. 119
Detta citat kommer ifrån kapitel 22 och är ifrån ett samtal mellan Kristine och Reinhardt Ris.
Ännu en gång sätts deras äktenskap på prov när Kristine tycker att Reinhardt inte ska lägga sig i utredningen om Jonas August. Han hävdar att det är hans hobby och plikt att hjälpa till, eftersom det endast är de två som sett den misstänkte gärningsmannen.
Jag får en känsla av att Kristine är väldigt rädd för sin man, och att hon inte riktigt vet vad han menar alltid. Det känns som att tonläget i Reinhardts påstående skrämde henne, och även om hon försökte söka efter något tecken på att han skojade kunde hon inte hitta det.
Reinhardt är en stor, bestämd och allvarlig man, och jag tror att Kristine saknar det varma hos honom, det som hon en gång för längesedan föll för. På senare tid har hon upptäckt sidor hos honom som hon inte visste fanns, sidor hon inte tycker om alls.
Författaren vill med detta senario förmodligen skapa ett orosmoment för oss som läsare, som får oss att undra hur det ska gå för stackars Kristine. Ska hon lämna honom trots dessa hot, eller ska hon tvingas stanna kvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.