"Elfrid Löwe började skrika. Ceremonin hade hjälpt henne att behålla fattningen, hon hade klamrat sig fast vid prästens röst, men nu skrek hon vilt och skärande" s. 132
Detta citatet kommer ifrån kapitel 23 och utspelar sig i kyrkan när Jonas August begravs. Jonas mamma är förkrossad och orkar inte hålla inne tårarna längre. Kommissarie Sejer och polisman Skarre är närvarande på ceremonin, och även dem blir rörda.
Jag tycker att det verkar som en vacker ceremoni, och att det var fint gjort av Jonas klasskamrater att lämna blommorna på kistan. Jag tror författaren vill få oss att förstå stämningen i rummet, förstå hur dåligt Elfrid mår och att Jonas var omtyckt av många. Jag tycker också att det är fint gjort av polismännen att de är där och deltar i sörjandet, det är trots allt ett barn som brutalt har blivit mördat. Jag tycker också att det var fint gjort av Reinhardt Ris att delta, om han inte hade gjort det bara för "undersökningens skull". Som jag ser det var den enda anledningen för att han var där var att han fick se Jonas familj och de andra sörjande. Jag tror inte att han sörjde särskilt mycket själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.