torsdag 9 april 2015

Jämförelse- Kevin (Färdig)

En sak som böckerna Möss och människor och Fähner har gemensamt är att någon i böckerna har varit "snäll" med det menar jag att dom har varit som en helt normal person men sen har de varit med om något så de har blivit helt knäckta och begått ett brott och mördat någon. I Möss och människor mördar George Lennie för han har dödat en flicka och i Fähner så dödar Fähner sin fru med en yxa för hon blev elak mot Fähner. Om man jämför med Den som älskar något annat så handlar den om en pedofil som har mördat en liten pojke. Det är mer ett planerat brott och han har inte bar blivit knäckt och mördat någon. 

Brotten i de tre böckerna är inte så lika förutom Fähner och Möss och människor, de handlar om att mördaren står offret nära men i Den som älskar något annat så står inte offret mördaren nära.


En skillnad mellan hur de tre böckerna är skrivna är att i Den som älskar något annat är den skriven från polisernas perspektiv, en av dom försvunna pojkarnas mammas perspektiv och pedofilens perspektiv men Fähner och Möss och människor är skrivna från tredje persons perspektiv. 

Jämförelse Hannes, Färdig

Jag tycker att det mest intressanta är sättet som "Den som älskar någon annan" är skriven ur såpass många synvinklar t.ex. Sejer´s, Kristine´s och pedofilens perspektiv. Det är en sak som är en skillnad i jämförelse med de andra böckerna som jag tycker är fascinerande för att en författare kan skriva ut så många personligheter så bra. Berättarperspektivet i de andra böckerna skiljer sig även åt t.ex Fähner är skriven i begränsad allvetande berättare men som övergår i “Jag” form i slutet när advokaten kommer in och berättar slutet ur sin synvinkel. Däremot är möss och människor skriven i den allvetande berättaren vilket menas med att berättaren vet allt, t.ex. karaktärernas känslor och tankar, men samtidigt inte är en karaktär i boken. Däremot förekommer väldigt mycket dialoger. Sen Mor Sauvage är först skriven i "jag" form i ett perspektiv som ska vara av en man som hälsar på sin gode vän, Serval, på ett område med en tragisk historia, och när vännen berättar historian för mannen så går det över i ett berättarperspektiv för att han berättar i historian i efterhand, men i och med att han inte visste t.ex. känslor och tankar med säkerhet så skulle jag säga att hen är en begränsad allvetande berättaren.


Så skillnaderna på perspektiven är ganska omfattande. I Fossums bok är det många perspektiv och alla är inblandade. I möss och människor är det istället en allvetande berättare med många dialoger. Dock har Fähners historia också en allvetande berättare i form av advokaten men det är mycket färre dialoger. Sen slutligen är Mor Sauvage en blandning där början är i "jag" perspektiv och resten av boken är i berättarperspektiv i form av "jag" individens vän Serval.


Sen en stor skillnad är att "Den som älskar någon annan" och "möss och människor" är romaner medan "Mor Sauvage" och "Fähner"  är noveller vilket är skillnader för en Novell är kortare, skönlitterär berättelse och är relativt kort medan en roman en längre, skönlitterär berättelse och kan vara väldigt lång.


Budskapen i böckerna är lite annorlunda också, jag tycker att nästan alla böcker skiljer sig åt en del. I "Den som älskar någon annan" är budskapet att det finns två sidor av historien, t.ex. har alla lärt sig att en pedofil är ond och är sjuk i huvudet, men en pedofil vill ju oftast inte vara en pedofil utan hens begär är ofta liknande en sjukdom, okontrollerbar. Så min uppfattning är att det finns två sidor av var historia, och det finns ett kännt ordspråk som går “Det finns två sidor av samma mynt” Vilket passar bra in som budskap i "Den som älskar någon annan". Men i Möss och människor är det en helt annan, jag anser att budksapet i den boken är att även om personen inte kan kontrollera sig själv så måste någon ta ansvar. Lenny ville inte döda kvinnan men han var tvungen att dödad för att han gjorde det endå. Och där är faktiskt en likhet mellan de två romanerna för även en pedofil måste ju ta sitt straff och ansvar inför lagen. Och en annan likhet är att “Möss och människor” och “Mor sauvage” är att båda går i genren “ett öga för ett öga” För Lenny blir dödad för det mord han begått, och gumman i novellen mördar fyra preussare för att hennes son blivit dödad av preussare i strid, sen blir hon avrättad för att hon hämnats sin son. I den fjärde boken Fähner är budskapet annorlunda för där handlar det mest om att det finns en gräns när en sund människa inte orkar med att bli förtryckt mer. Och efterföljderna kan bli väldigt allvarliga. Men man skulle ju kunna se det som en hämnd för alla åren av förtryck, och hämnd är en starkt budskap i “Mor Sauvage”. Så jag anser att det går en röd tråd genom alla fyra böcker.

Språket är annorlunda i de olika böckerna också. I Fähner och "Den som älskar någon annan" är språket vardagligt och rätt modernt, fast skillnaden är i t.ex. personbeskrivningarna där Fähner är skriven i tredje person där berättaren förklarar allt, till skillnad mot "Den som älskar någon annan" där oftast Sejer men ibland andra, t.ex. Kristine berättar utförligt om personerna, vilket är personbeskrivningar till skillnad från “möss och människor” som har ett äldre språk där gestaltningar används som t.ex. i början när de beskriver Lenny och George beskrivs först.  

tisdag 31 mars 2015

Kevin Citat 6

"Jag jagar en man som sätter sina egna begär framför allt, en man som inte kan behärska sig, en man som går över lik för sin egen tillfredsställelse. När jag sitter där med honom i förhörsrummet, kommer det inte att finnas plats för försoning. Jag ska vara hövlig och korrekt, men jag kommer inte att ge honom något, ingen nåd, ingen sympati." s.131

Sejer fantiserar om när han sitter i förhörsrummet och har fått fast på han son mördade Jonas. Han är väldigt hård och vet vad han ska göra när jan har fångat mördaren, han ska inte visa någon nåd eller sympati. Det känns som han är väldigt arg och vill bara få fast mördaren. Jag tyckte detta citatet var bra skrivit och att författaren berättar mycket bra hur Sejer känner. Det är författaren bara på att göra, hon förklarar mycket bra genom hela boken hur karaktärerna känner och tycker.

Kevin citat 5

"Om och om igen ställde de sig frågan:

Varför hittar vi inte Edwin? Är bristen på fynd ett gott tecken, kan det betyda att han fortfarande är i livet? Och om det rör sig om en och samma gärningsman, varför har han använt all sin klokhet på att gömma Edwin Åsalid medan Jonas August blev dumpad under några träd?" s.137 

I detta citatet så pratar poliserna om varför de inte har hittat Edwin. Nu vet jag vad som hänt med Edwin men när jag läste detta så tänkte jag likadant som de i boken. Poliserna tror att Edwin har blivit kidnappad av pedofilen men det har han inte, han har blivit inlåst av sina kompisar och de glömde honom där, så han dog där inne. Jag tyckte att det blev spännande när en till pojke blev försvunnen men blev lite besviken att det inte hände något mer i boken.  

Klara - Citat 3

"- Vi har hittat en liten pojke, började han, uppe i Linde skog. Inte så långt från tjärnen. Han har varit död i några timmar. Och jag tycker det är tungt att behöva säga det, men han motsvarar din beskrivning av Jonas August.
- Nej, sa hon och skakade på huvudet. Nej.
- Vi tror att det är så.
Hon fortsatte att skaka på huvudet, hon liknade ett trotsigt barn som inte får sin vilja fram." s.39, kap 7.

Skarre och Sejer har precis kommit hem till Elfrid Løwe som är Jonas August mamma, dem möter henne i trappan och efter en liten stund kommer de in till henne. Hon förstår antagligen redan när de kommer vad det handlar om, att de har hittat hennes son. Under citatet märker man att hennes reaktion på händelsen är precis som om hon hamnar i chock, även fast hon visste och säkerligen var beredd på att hennes son var död så blir det ändå mycket känsligare när någon bekräftar att han är hittad och död.

Jag tror själv att jag hade reagerat likadant i en sådan händelse. Hon har förlorat sitt ända barn som hon var ensamstående till. Allting ändras på en sekund, hennes hopp om att han ska hittas levande försvinner, hennes hopp om att det en dag ska bli desamma försvinner. Hela hennes vardag ändras, hela hennes liv förändras från att ha en son som hon måste ta hand om, till att hon bara en vecka senare måste gå till hans grav och ta hand om den istället.

Men jag tror att det var bättre att Skarre och Sejer kom till platsen istället för prästen, för då hade hon förstått direkt. Sen är den inte 100% att det är Jonas August som är hittad, utan hon ska bekräfta det i morgon bitti.

måndag 30 mars 2015

Citat 2 - Hannes

"Domarna kom enhälligt fram till att hon skulle mista huvudet, och huvudet skulle sättas upp på en stång till skräck och varnagel. Den sattes upp på holmen och där stod den i femtio år. Men det tog bara fjorton dagar innan måsarna hade hackat sönder hennes huvud" - Sida 159

Det berättas i en diskussion mellan Sejer och Skarre om vem en ö är uppkallad efter och då visste Sejer varför och berättade en skräck historia för Skarre.

Detta är ett skräckfyllt citat som verkligen påminner om att Sverige har förändrats väldigt mycket under de senaste 150 åren. Det är verkligen en magstark historia som får en att verkligen uppskatta att man är född i det moderna Sverige, där aborter är fullt lagliga osv. Det finns ju självklart en väldigt stor chans att det är en ren skröna och att allt är påhittat. Men som det flesta människor så brukar man tro på det man läser. Detta citat är ett citat som verkligen får mig att tänka på om hur det hade kunnat vara eller vad som någon gång har hänt, en sorts skräckfylld tjusning i att läsa om hur det var förr i tiden. Men detta citat är verkligen bara sorgligt och obehagligt och på ett sätt dras man till andras dödsfall. Man tycker det är intressant för att det är just de saker som har format landet och tyvärr är det så att folk dras till mord, avrättningar och blod. Och det som får en att reagera extra är att det har hänt i närområdet, och att det finns en historia om det man får helt enkelt veta varför saker är uppkallade efter vad det är. Dessutom är det i människans natur är att vara nyfiken.

Citat 1 - Hannes

"De tar för sig. De har ingen respekt för auktoriteter, om de vill ha något, så tar de det, och de har inget annat än förakt till övers för oss." Sida 54.


Mitt citat utspelar sig i en diskussion om döden och brottslingar mellan Skarre och Sejer. Det är en mening från Sejer där han berättar att han i viss grad avundar kriminella, för att dem vågar stå upp mot samhället. Han anser självklart att det är fel men han avundar till en viss del dem, för att de gör vad dem vill och inte många kan säga stopp till det. Det är också en mening jag tror författaren lade till för att få en att tänka ur en kriminells situation. Men jag vet även att i en kriminells situation finns en sjukdom eller en mycket dålig barndom eller uppväxt bakom. T.ex alkoholiserade föräldrar eller en grav fattigdom osv.  Men jag räds mig lite över att en polisman känner så. Men jag tycker det är en mycket spännande tanke och därför valde jag att använda det som citat. För på ett sätt är det ju verkligen sant, det är ett mycket korrekt uttal från Sejer.
Jag tror väldigt många känner en sorts avund på kriminella men inte skulle vilja vara dem endå, det är å något sätt respektlösheten och friheten som lockar de flesta.

Jag känner att författaren är den som känner det egentliga avundet mot dem som inte har någon respekt för samhället och gör vad det vill. Jag tror på ett sätt att författaren lägger ner mycket av hennes fantasier genom boken, för den är väldigt detaljerad och verklighetstrogen.