"Aldrig hade tiden gått så sakta, aldrig hade hon väntat så"
Citatet är taget från kapitel 3, sida 22. Den citerade biten är från när paret stod ute i skogen, i väntan på att polisen skulle komma till brottsplatsen där pojken låg. När jag läste detta fick jag tanken att hon var nervös och väldigt spänd för när polisen väl skulle anlända till platsen. Än så länge var det ju bara hon, hennes man och antagligen mannen de nyss hade mött som visste om att pojken la där i skogen, utan byxor och livlös. I denna delen av texten kan man se att hon för en inre monolog för vi får ta del av hennes tankar.
Jag håller med at det kändes om hon var nervös och spänd, får man får den känslan när man läser ditt citat. I meningen "Aldrig har tiden gått så sakta..." så får man tankar på att hon är nervös och rädd. Jag har känt samma känsla, när man väntar på något så går tiden sakta.
SvaraRaderaIntressant citat som man kan få många olika tankar från! Jag tycker också att hon verkade väldigt nervös och spänd, vilket självklart inte är så konstigt. Du hade kunnat förklara vad hon menade med att tiden gick så sakta. Vad kunde du relatera till t.ex.? När jag är rädd och spänd känns det ofta som att tiden går väldigt långsamt, nästan ovanligt långsamt.
SvaraRaderaJag håller med om det du skriver, att hon verkade nervös och väldigt spänd när hon väntade på polisen, det hade jag också varit. Men vad hände innan hon stod och väntade på polisen? Och vad handlar hennes tankar om?
SvaraRadera