"Det här är mitt liv, tänkte hon, mer än så här får jag inte. Jag kunde lämna honom, men vart skulle jag ta vägen, vad skulle jag säga? Han är pålitlig och trogen, han slår mig aldrig och varje månad får han lön, den är betydligt högre än min. Hon tyngdes av dessa tankar när de gick igenom skogen. Är människor lyckliga? undrade hon. Är det något vi inte har förstått, är det något fel på oss?" s. 14
Citatet kommer i början av boken. Då paret Reinhardt och Kristine Ris är ute på söndagspromenad i det vackra höstlandskapet. Det är något paret gör varje söndag, tar en liten promenad, det har blivit som en rutin. När de sedan ska tillbaka så tar de en annan väg. Plötsligt föll något ner framför dom. Det var en pojke, han hade en T-tröja med text och röda byxor.
Detta citat är väldigt intressant, det kommer väldig tidigt i boken och man är inte beredd på att det kommer att hända. Man fastnar i Kristines tankar om parets relation till varandra och sen alldeles oförberedd faller någonting ner ifrån träden. Detta gör att man inte vill sluta läsa, det blir mer och mer spännande och man behöver inte läsa halva boken tills själva höjdpunkten kommer, vilket gör så att boken inte blir lika långtråkig.
Jag tycket din beskrivning är mycket bra Isa. Sättet du skriver är mycket fint och man förstår exakt vad du menar. Men pojken föll väl inte ner? De såg honom ligga under ett träd. Men annars var din text bra och den är bra beskriven t.ex. " Det var en pojke, han hade en T-tröja med text och röda byxor."
SvaraRadera