Detta citat är taget ur kapitel 21 och handlar om pojken Edwin Åsalid. Det är Edwins mamma som berättar för kommissarie Sejer att hennes son är ganska överviktig, och inte skulle hunnit undan om någon hade jagat honom. Polisen är hemma hos familjen Åsalid eftersom Edwin inte kommit hem efter att ha lekt med sina vänner, vid den tiden han brukade.
Tulla, Edwins mamma, är mycket orolig och rädd för vad som kan ha hänt med hennes son. Hon känner till vad som hänt med Jonas August och är förberedd på det värsta. Jag kan förstå hennes rädsla och tycker att hon har all anledning i världen till att vara orolig.
Kommissarie Sejer försöker lugna henne och förklara att Edwin inte nödvändigtvis behöver vara borta, utan han kan med all sannolikhet komma gåendes längs uppfarten om en liten stund, som om inget hade hänt.
Jag tror att författaren med detta kapitel vill skapa mer spänning och rädsla i oss som läsare, eftersom att en till pojke har försvunnit. Jag tror även att författaren vill lära oss en läxa, att vi inte borde tänka saker som "det händer bara andra, inte mig". Tulla fick lära sig läxan den hårda vägen, och nu har hennes son försvunnit. Detta kapitel får en att inte vilja sluta läsa, eftersom man så gärna vill veta vad som hänt med Edwin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.